| Urban Hamid: De som hade råd
hamstrade före kriget
När inga soldater eller myndighetspersoner
är i närheten tar en man mig åt sidan och viskar:
- Du ska veta att jag inte är för Saddam Hussein. Men jag kommer
att kämpa mot amerikanerna. Jag har ett vapen hemma och jag tänker
använda det.
Det har gått åtta dagar sedan de första
bomberna föll här i Bagdad. Vid 23-tiden i natt hördes
nya kraftiga explosioner.
Man har börjat vänja sig nu.
Trots att bombningarna inte längre föregås av flyglarm
och trots att de sker dygnet runt är Bagdad långt ifrån
öde på dagarna.
Många människor syntes på gatorna i går. De handlade
i de affärer som var öppna. Tittade till sina hem. Försökte
få tag i mediciner.
- Nu känns det som att livet börjar komma tillbaka, säger
en man.
Mitt i eländet försöker han ta fasta på något
positivt, men ansiktsuttrycket är vemodigt och avslöjar honom.
Invånarna i Bagdad kan inte göra annat än att vänta.
Få tror på en befrielse
Men tvärtemot George W Bushs förhoppningar är det få
som ser kriget som en chans till befrielse. Bagdad 2003 kommer inte att
bli ett Paris 1945.
När USA:s soldater marscherar in i staden kommer inga kvinnor att
kasta slängkyssar och inga folkmassor att vifta med flaggor.
Här fortsätter kvinnorna att göra v-tecken och skrika hyllningar
till Saddam Hussein. Visserligen har de inget annat val när informationsministeriets
bussar kommer rullande med utländska journalister - men ändå.
Flera personer har tagit mig åt sidan när inga myndighetspersoner
har varit i närheten. Många har vapen och säger att de
tänker använda dem i något av de många skyttevärn
som grävts ut i staden.
"Amerikanerna får se ..."
- Kriget är en styggelse. Vi irakier står enade. Amerikanerna
kommer att få se, säger Abbas Fakher.
Han avslutar inte meningen, men upprepar sitt budskap:
- Amerikanerna kommer att få se ...
Abbas Fakher, 39, har två barn och driver ett apotek på Sadoun-gatan
i centrala Bagdad. Han är en av få apotekare som håller
öppet, men tvingas ständigt slå ut med armarna åt
sina kunder.
- Alla mediciner har tagit slut. De som hade råd hamstrade allt
de kunde före kriget.
Vitaminer, värktabletter och hostmedicin är allt Abbas Fakher
har att erbjuda.
- Men vem vill ha vitaminer när det är krig? Folk behöver
bandage, sårtvätt, hjärtmediciner och insulin. Jag har
inget av det.
Sömnpiller är hårdvaluta
Enligt Iraks hälsominister har 350 civila dött och 3 600 skadats
hittills under kriget.
När jag besöker apoteket kommer en kund och frågar efter
valium. Abbas Fakher ler sorgset mot henne:
- Tyvärr, det är slut.
- Vet du var jag kan få tag i det? frågar kvinnan.
- Nej, tyvärr, svarar Abbas.
Sömnpiller och lugnande mediciner är hårdvaluta i krigets
Bagdad.
- Vi har blivit bombade i mer än en vecka nu. Människor börjar
bli mer och mer uttröttade och behöver valium för att över
huvud taget kunna sova.
- Folk kommer till och med hit och frågar om dropp. Inte för
att de är skadade, men för att de kan bli.
|