Aftonbladets Urban Hamid rapporterar inifrån Bagdad

Klockan 03.40 på morgonen väcks jag av ett dovt muller från irakisk luftvärnseld.
Himlen förvandlas till ett fyrverkeri och efter en stund hörs flera kraftiga explosioner.
Kriget har börjat.
Från mitt rum i centrala Bagdad hör jag hur luftvärnskanonerna börjar mullra runt om i Bagdad. Men inga stridsflyg över staden, förmodligen är det på hög höjd.
Det är som ett fyrverkeri. De skjuter från alla håll och kanter. Vita och gula eldslågor skär genom det matta gryningsljuset och på avstånd hörs muller av explosioner. Det är alldeles uppenbart att nu är det krig.

Ingen mörkläggning
När flyglarmet började ljuda klockan 05.30 lokal tid var solen på väg upp.
Fortfarande har inga försök gjorts att mörklägga staden. Men vi har fortfarande elektricitet. Det verkar som att luftvärnselden pulserar. Det kommer i olika skottsalvor. Sedan avtar det någon sekund och ökar igen.
Jag hör grov artillerield som interpunkteras av mer finkalibrigt luftvärn.
Jag har ännu inte märkt något som kan tyda på att det har bombats i närheten av hotellet.
På himlen ser jag rök. Smällar kommer och går.
Det blir en enorm adrenalinrusch nu. Och det känns overkligt eftersom explosionerna bara hörs på avstånd.
Tyvärr är det historia som skrivs och då känner jag att jag måste vara här och rapportera.
Här anser befolkningen inte att kriget har börjat, utan att det aldrig har slutat. Man tvingas försöka behålla någon sorts normalitet i tillvaron. Jag ser en man som kom och bar på en plastpåse. Han föreföll vara på väg till jobbet.
Jag tycker mig kunna skönja rök som kan ligga en kilometer från hotellet. Jag ser en man som springer för livet på gatan.
Det står tre, fyra män på parkeringen och tittar upp mot himlen. Det är helt makabert.
Det är kusligt. Fortfarande håller trädgårdsmästaren på och lägger ut slangar i rabatterna mitt över gatan. Han går omkring i shorts och verkar helt oberörd av situationen.

Bagdad har vaknat
Med jämna mellanrum hör jag smällar på avstånd. Det verkar som om Bagdad har vaknat till liv. Jag ser allt fler bilar som kör omkring på gatorna. En av killarna från hotellet sopar asfalten till ackompanjemang av artillerielden.
Trafikljusen växlar mellan rött och grönt, men det finns inga bilar i närheten.